Zanraff's thoughts

Ingen reträtt

2007-01-14T21:19:00.000+01:00

Orkar inte med mörker och manodepressivt förhållningssätt med distinkta toppar och dalar. Just nu står jag kraftigt nära riskzonen och jag är rädd för att falla ner i den där cepegropen som får mig att skita i allt och bli apatisk.

Måste liksom peppa mig själv likt en jävla lagsportscoach som tränar knattar med dåligt självförtroende för att inte tappa lusten och kapitulera, som jag gjort så många gånger tidigare när jag stött på motstånd. Och visst det funkar att ta sig själv i kragen, men kräver åtskilliga mängder energi som gärna hade kunnat placeras på annat.

Orkar inte heller blotta mitt liv alltför mycket. Men det här är liksom det enda ventileringssättet för mig att med eftertanke få utlopp för sånt som fuckar min harmoni.

Den trygga permanenta reträtt som alla människor behöver för att inte psyka ur finns inte och kommer inte finnas på ett bra tag. Det är precis allt det handlar om.

Nilo fyller 26 och lämnar Stureplan

2007-01-14T19:09:00.000+01:00

Är du är typen som hängt ute de senaste åren känner du förmodligen igen den unga kvinnan på bilden. Om du är osäker kanske du efter att kollat närmare tänker " ja henne känner jag igen, men jag har inte sett henne på ett bra tag". Det stämmer bra det, du har troligtvis inte sett henne på ett bra tag. Stockholms största kvinliga klubbprofil har nämligen dragit sig tillbaka. Det handlar såklart om kärlekens krafter. För några månader sedan fann hos sin andra hälft - tillsammans går de under namnet Niklofar.

Stureplansfestandet räknas alltså numera till det förflutna. Och då syftar vi på den typ av festande som kan liknas vid ett heltidsjobb med minst 5 dagars närvaro på East och Spy Bar.

Hon har bytt ut kvällen och nattens 10 bärs och 5 järn mot ett typiskt svenne-parliv på Lilla Essingen. Ibland lyxas det till med fina middagar på restaurang Lux. Då hon gått och blivit finsmakare (de nattliga fyllecheesburgarna på McDonalds är jävligt historia) föredrar hon helst pomerans- och kavringkryddad anklever och duva med varm Åkerö-vinsky till förätt och rådjursytterfilé med sotat späck med och rökigt knäck till varmrätt. Frågar man henne vad hon tycker om anklevern säger hon att det smakar som mosad lever som smälter i munnen.

Det är en imponerande omställning som Niklofar hanterar med häpnadsväckande stort tålamod och vackert engagemang - hennes bekanta tappar fortfarande hakan när de tänker på det.

Det hela är väldigt fint. Förmodligen det bästa som hänt någon jag känner på väldigt väldigt länge. Imorgon fyller hon dessutomn 26.

Grattis Nilo, det här året kommer bli grymt ;)!

Lökig lördag

2007-01-13T18:27:00.000+01:00

Vaknade ovanligt tidigt idag och gav mig ut på stan runt 12-tiden. Efter att ha kolla in butikerna på Götgatsbacken köpte jag en kaffe med mjölk på 7-eleven och satte mig i fönstret samtidigt som jag hade min syrra i mobilen. Det var trevligt. Lite som back in the days när jag bodde på Mosebacke och brukade kolla på folk genom 7-elevenfönstret på eftermiddagarna efter skolan.

På tisdag åker jag till Barcelona några dagar för att hänga på Bread'n'Butter-mässan och intervjua någon människa från Adidas. Ni kommer kunna följa mina äventyr på rodeomagazine.se. Jag åker med (Adidas-)Måns som jag inte känner mer än att vi brukar heja på varandra på stan. Kan bli intressant.

Ikväll blir det utgång. Egentligen borde jag sitta hemma och ta tag i massa amdministrativt skit som ignorerats alldeles för lång tid. Men har man lovat så har man. Det kommer ju dessuotm en ny dag imorgon.

Helhelg

2007-01-08T00:00:00.000+01:00

Jag inledde helgen med att gå förbi Annakhan i fredags och hänga med mitt "basgäng", mina riktiga polare. Det var flera veckor sedan jag var där sist. Tarkan spelade sina fredagsfavoriter och alla var gladfulla. Till och med David i baren log, trots att han hade beställningar att ta hand om. Superbra stämning!

Alla ni som tror att det enbart hänger massa trötta 30 something post-wiggers på Annakhan har fel. Kontorsnissar från Östermalm med fotbollhuligansådror, i Fred Perry pikéer, utgör tillsammans med de förstnämnda stammisklientelet. På helgerna är det ganska blandat. Mer hangaroundbrudar och mindre stammisar. Nuförtiden har genomsnittsåldern sjunkit en aning, då även ett och annat yngre r'n'b-tjejgäng hittat dit via kommentarsrutorna i gästböckerna på MySpace. När Annakhan är fab är det dock inget snack om saken. I fredags var det en sån kväll.

Efteråt drog vi vidare till Grodan, Berns källare och Spyan. På Grodan var det överbefolkat med massa jobbiga housemänniskor och på Berns var samma gamla vanliga ansikten samlade. Det funkar i max en timme innan man blir uttråkad och känner sig understimulerad. Vistelsen på Spyan blev kortvarig, det jag minns mest är hur fruktansvärt jävla bonnigt mongo killen i dörren var. Utan efterfestsplaner och noll kronor i fickan hade jag inget annat val än att ta nattbussen hem och komma i kontakt med det verkliga livet. Det var sista gången jag gjorde det.

På lördagen och idag (söndag) vilade jag ut för en hel livstid genom att laga mat och kolla på Pippi och Scarface på teve.

Nu går jag och lägger mig. Hejdå.

You're a superstar

2007-01-02T03:38:00.000+01:00

Hypade brittiska designern Gareth Pugh spacklar sig till Love Incs queerflörtande låt You're a Superstar och jag älskar det.

Ni vet, vi lever i en ytlig värld och gör vårt bästa för att passa in, för att förbli omtyckta men ändå inte förlora oss själva på vägen.

Gareth Pugh sammanfattar det hela bra här.

Dagen efter nyårsfirandet

2007-01-02T01:11:00.000+01:00

2006 fick ett bra avslut med middag hos polare till Vigert och Jackie, och sedan 30 års partaj hemma hos Johan. 12 slaget firades på ett tak i St Eriksplan med bästa möjliga utsikt och festandet följdes upp med minidiscotek i Johans vardagsrum. När jag kände att jag var 10 sekunder från att säga tack och hej till allt för att somna på golvet drog jag hem.

Imorse vaknade jag upp med sjuklig träningsvärk i benen (från att ha winat med den enda svarta tjejen på festen) och en sån där riktig cepebaksmälla som får en att tro att man kommer dö närsomhelst. Ganska snabbt insåg jag att gränsen till att psyka mig själv till att spy upp gårdagens 3 rätters i sängen var hårfin. Därför hade jag inget annat väl än att förtränga mitt tillstånd genom att fokusera blicken på teverutan, som visade Ronja Rövardotter och Birka Borkasons frigörelser från deras testosteronstinna rövarpappor. Mattis och hans gäng sprang runt nakna i snön och visade sina genitalier och helt plötsligt slog det mig att det inte alls var konstigt att min morsa utgick ifrån att "svenskar går runt nakna hemma" när jag var liten och att jag av den anledningen aldrig fick sova över hos mina svenska vänner.

Hursomhelst lyckades jag somnade om och när jag vaknade vid 4-tiden fick jag grov panik då jag upptäckte att internet inte funkade. I vanlig ordning ringde jag upp mitt ex som agerat internet-support åt mig de senaste månaderna, och efter att ha hetstryckt fram siffror till IP adresser och DSN-servernummer i några minuter löste sig skiten och alla kunde andas ut.

För övrigt känns allt som har med 2006 att göra fett passé nu. Hela 2007 ska präglas av nytt nytt nytt.

L.A drömmar

2006-12-30T20:54:00.000+01:00

Frisk luft och människor var allt jag behövde för att komma ut ur det här ineffektiva sinnestillståndet. Senast jag var ute avslutade jag återigen min kväll med att lägga mig under ett bord på helt fel plats. Denna gång blev det under middagsbordet i vardagsrummet på efterfesten jag var på. Hela den den här sova-under-bord grejen har skett lite för ofta på sistone och det bådar sannerligen inte gott om jag inte BESTÄMMER mig för att låta bli i fortsättningen. Varför jag egentligen gör detta skulle möjligtvis kunna gå tillbaks till att jag vid de utvalda tidpunkterna varken pallar med folket, mig själv eller min fylla.

Överlag måste jag lära mig att sätta mig i en taxi och dra hem istället för att somna hos människor jag egentligen inte känner. Halva dagen är borta med vinden och hela grejen är så totalt jävla meningslös. Plus att jag helt i onödan tvingas känna mig som en nyknullad singeltonårsmorsa med mascararester i ansiktet på tåget hem. Ni vet en sån där som alla vet borde vara hemma och se efter barnen istället. Det är fan hemskt.

Efter att jag återhämtat mig från kvällen innan åkte jag förbi Vigert och såg Mulholland Drive. Sist jag såg den var på bio, och jag minns att jag lämnade biosalongen på söder som ett livslevande frågetecken med en miljard frågor. Nu ville jag kolla ifall min intelligens gjort någon eventuell frammarsch sedan 2001. Jag gav inte "testet" en riktig chans. Men scenerna oh my god - de är ju hjärtkärande bedårande.

Det må ha sagts förr att Laura Harring är grymt HOT i rollen som Rita. Jag kan inte låta bli att nämna det i allafall. För jag älskar hur hennes osläta hud liksom funkar som en kontrast mot filmstjärnelooken med rött läppstift och mörkt hår. Hon blir så läskigt levande och mer närvarande. Melroseplace lägenheterna ger en efterlängtad 90-talsnostalgi som för tankarna till när man var liten och fördrev eftermiddagarna, när man kommit hem från skolan, med att följa Heather Locklears bitchande mot rollfigurerna Jake, Jane, Michael och allt vad dom hette. Det är supersnyggt.

Sammanhanget däremot. När jag slökollat igenom 3-4 scener insåg jag att kampen mot tyngden som ögonlocken frestade med var lönlös i hopp om att förstå sig på David Lych kl. 3 på morgonen. Det var lika bra att låta sig slukas av sömnen som Vigerts mjuka soffa framkallade. Men Mulholland Drive alltså. Om mitt liv scenografiskt sett hade varit lika vackert som den filmen hade jag aldrig någonsin gnällt över något. Överhuvudtaget.

Instängd med Svt

2006-12-28T02:24:00.000+01:00

Jaha det blev ingen utgång ikväll heller. Det blev ingen vistelse utanför det här hemmet överhuvudtaget - det här blir den femte dagen på raken. Jag har redan börjat få psyktankar om hur platt min röv har blivit av allt sittande och liggande.

I alla fall så har jag kollat på film. Public service är noga med att pleasa oss dessa dagar och det är bara att tacka och ta emot när man ändå inte har något bättre för sig. Igår blev det En kvinnas doft och ikväll Almodovars Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott från 1989. Almodovars filmer är givetvis alltid likadana , oavsett om de är från 1989 eller 2006. Det enda som egentligen skiljer dem åt är handlingen. Karaktärerna ska alltid gestalta galna, överkåta och premenstruellt skadade kvinnor som antingen är farligt bittra eller på grund av manligt svek förvandlats till manipulativa manslukerskor.

Jag vet inte vilken värld Almodovar själv lever i, men någon konstig relation till sin morsa måste han ändå ha haft eftersom han envisas med att framställa alla kvinnor som eldigt okontrollerade psykon. Männen blir som undersåtar i de översexuella kvinnornas närvaro. Någonting bizarrt måste han nog ha varit med om.

Godmorgon Sverige

2006-12-27T14:30:00.000+01:00

Ny dag nya tag ny tid ny strid blablablabla.
Den här dagen ska bli en av julens bästa. Typ.

Tristess och skvaller

2006-12-26T17:36:00.000+01:00

Nu har jag varit inomhus i fyra dagar. Jag är så djävulskt uttråkad att jag håller på att dö.
Alla möjliga idéeer till hur man borde fördriva tiden på det mest vettigt givande sättet har passerat mtt huvud. Allt från att börja läsa en bok (stor risk att det skulle ske!) till att kolla efter massa "bra-att-ha-bilder" på google till att gå tillbaka till kylskåpet, för tionde gången den här timmen, och äckelfingra i brieosten med hopp om att mina förkylningsfuckade smaklökar ska känna något just den här gången.

Inget av det där kan dock stilla min rastlöshet. Om det här jävla verktygsfältet hade funkat hade jag åtminstone kunnat länka bra mp3-låtar från blogar. Men nu gör det inte det så den här "lustiga" bilden ovan är allt ni får nöja er med.

Lite lättsamt skvaller (inga jobbiga grejer som går tillbaka till mitt liv tack!) hade förmodligen funkat som ett provisoriskt botemedel mot denna outhärdliga tristess. Ni vet ett sånt där två timmars långt telefonsamtal där man får veta aaaaaallt. Men nu råkar de som förser mig med sådant antingen vara bortresta på semester i Nice, eller skaffat sig pojkvänner vilket i sin tur innebär "sayonara, vi ses när vi ses". Kvar är jag med mig själv och ett totalt actionlöst internet.

S/S 2007

2006-12-24T23:04:00.000+01:00

Okej nu har jag undersökt och kommit fram till följande: metalliska färger, futuristisk robotfeeling och ben ben och ben är det som gäller för våren 2007. Materialen är satin eller blanka hårdare ytor med metallkänsla( Om man vill följa Balenciaga till punkt och pricka ska man köra på pansarutrustaktiga leggings i guld) och färgerna som har fått mest uppmärksamhet är guld, silver och svart.

Ben alltså. Vad gäller bara ben "på modet" är det lika jobbigt varje gång. Ben som är fria från celluliter och diverse skavanker är ganska ovanliga. Det krävs dessutom ganska mycket jobb att fixa dem. Men är man en fashionhora så har man inget val.

Och på assecoarerfronten visade Marc Jacobs sjal under keps på sina modeller. Även om man inte råkar vara lika svalt snygg som modellen Jessica Stam borde det funka - när den urbana storstadslooken möter rivieran kan det liksom aldrig bli fel rent upp-piffningsmässigt för outfiten.

Balenciaga spinner vidare på klump-skotrenden med metalldetaljer, som för övrigt påminner om "ståldojorna" som syriankillarna från förorten la tusenlappar på mot slutet av 90-talet. Vem vet, nästa vinter kanske klumpmodet på skor har slagit igenom på allvar och halva stan, inkluderat jag och du, går runt med re-freshade varianter av Buffalos.

Det kanske inte syns så tydligt på bilden här, men Karl Lagerfeld satsar på guld runt ögonen och halsen för Chanel. Jag är tveksam till guld runt halsen, det känns för övrigt väldigt 2005-2006 i min värld. Efter att ha burit plastguldkedjehållaren till min morsas ena gardin under hela förra sommaren, spyr jag faktiskt vid tanken.

Nu vet du vad du ska kolla efter under mellandagsrean.

Madicken gör min julafton

2006-12-24T18:52:00.000+01:00

Det är Julafton idag och till min egen förvåning känner jag faktiskt lite julkänsla i min kropp. Inte alls lika mycket som vissa andra människor tycks känna, men det hade jag heller inte räknat med.

Julen är, liksom de flesta andra högtider, irriterande tids och pengakrävande och allmänt tacky. När man för ofta blivit nertrampad på stan av entusiastiska julmongon, kan fantiserandet efter ett laddat automatvapen som ger möjlighet att meja ner folk på Drottningsgatan ha en lugnande effekt på nerverna i några minuter. Det är just grejen att kunna leka med tanken som gör att man verkligen kan lugna ner sig och börja skämmas över att man är så jävla störd istället ( believe it or not men jag har en alldeles förträfflig självdistans). För att straffa sig själv ännu mer övergår tanken ganska snabbt till hur viktig funktion julen fyller för de mindre liven.

För oavsett vad är ju julen ändå utav stor betydelse för barnen, hur tröttsamt PK det än låter. Inte helt otippat avgör tillgången på kärlek, trygghet och mamma pappa, om man har fina minnen med sig från denna helg eller inte. Har man det inte kan det bli jobbigt så här års. Tack och lov har jag inga såna problem.

I takt med att man blivit äldre har man däremot prioriterat annat än att upprätthålla julkänslan. Som att gå ut och dricka sig aspackad på stan. Bakis på julafton är inget nytt under solen för de flesta i min ålder, och det ökar inte i sin tur engagemanget på julafton. Teven brukar kvarstå som den enda räddningen.

När det kommer till att kolla på typiska julprogram som Kalle Anka och liknande, var det dock några år sedan jag orkade jaga känslan för att känna entusiasm och upprymdhet inför dessa. Men i år har jag tillbringat mer tid framför teve än tidigare. Jag har bland annat sett Madicken och upptäckt massa saker som jag som liten inte alls tänkte på.

Exempel på tankar: inte fan visste jag att Madicken bara var sex, sju bast - senast jag såg filmen var hon i mina ögon tonåring.
Det är också ganska intressant att hennes journalistfarsa verkar ha någon slags socialistisk ådra trots att familjen lever ett idylliskt övre medelklassliv. Den flera år äldre grannen/tjänstepojken Albins flört med Madicken är ju småäcklig, nästintill pedofili - det är sånt unga killar blir häktade för idag.
Sedan hade jag heller inte märkt att Madickens morsa och farsa är sådär väääldigt kärleksfulla mot varandra, typ att de inte kan sluta ta på varandra och ger varandra massa knullblickar hela tiden.
Att det är märkligt att tjänsteflickan Alva tituleras som "flicka", fast hon mer lutar åt en dåtida ogift och därmed förruttnad medelålderskvinna minns jag däremot att jag redan då tyckte. Ibland tror jag fan att jag var mer vaken som barn.

Sen måste jag passa på och påpeka att rekvisitan är super! Att jag uppmärksammar sånt kan möjligtvis vara en skada från att jag jobbar på en fashionblaska, men kläderna är verkligen grymt genomtänkta! Framförallt är det svårt att inte notera hur snyggt Madicken och hennes ettriga lillasyster matchar varandra hela tiden. Allt från förkläden och vit/blåfärgade bomullsklänningar, till smakfulla mönstrade yllekoftor. Madickens blåa basker med röd toffs skulle funka hur bra som helst nu, speciellt till det där långa blonda håret.

Hade det inte varit för att jag har åkt på en cepeförkylning hade jag förmodligen varit på Tranans julfest igår och supit ner mig rejält, vilket utan tvekan hade lett till att jag dragit vidare mot Stureplan och därefter eventuellt hamnat på någon onödig efterfest. Jag hade aldrig orkat slå på teven för att kolla på Madicken idag.
Slutsats: jag behövde det här.

Dålig registrering i hjärnan

2006-12-23T22:04:00.000+01:00

Min hjärna behöver åka på rehab i några veckor. Kroppen får däremot gärna vara kvar här i Stockholm - jag har ju faktiskt jävligt kul. Men min hjärna, eller framförallt min själ, behöver lite omvårdnad och utbytt frisk luft. Frisk luft och inspiration.

Det är ju så lätt att adrenalinet tar över, att man bara flyter med, utan att hinna tänka efter eller återkoppla vad vem när hur. Man flyter bara med och morgonen blir kväll som blir morgon som blir kväll och helt plötsligt inser jag att jag inte öppnat min post på flera veckor och jävla fitthelvete tänk om jag får en betalningsanmärkning nu.

Jag har knappt haft tid att tänka. Jag brukade lägga ner ohälsosamt mycket tid på att tänka förut. Nu hinner jag knappt tänka på vad som egentligen hände igår kväll - varför envisades jag med att försöka sova under ett bord i källaren på Berns i torsdags?

Det är alltid något som behöver fixas. Alltid någon som behöver uppmärksamhet. Alltid något som jag måste prioritera före min trötthet. Men det är all good, jag trivs med det just nu. Som fan.

Nersmetad i Stockholm

2006-12-21T01:20:00.000+01:00

Höstens utdragna debatt om hög och lågkultur verkar vara på väg att dö ut. Alla som tycker om att säga något har sagt sitt, minst fem gånger var.

Själv har jag smetat ner mig i min egen avföring och suttit på trapporna till konserthuset på Hötorget, där jag förgäves kollat efter äckliga torgduvor hela dagarna.

Vi kanske har gått om varandra vid fruktstånden?

Första advent

2006-12-03T16:01:00.000+01:00

Jaha då var det första advent och med det vill eller försöker jag nog inte säga ett skit egentligen. Inte mer än att det är vinter nu och att det var sommar för ett halvår sedan.

Det mesta rullar på som det har gjort de senaste veckorna. Det stressas en hel del med andra ord. Upptäckte ett vitt hårstrå när jag skulle "bättra på sminket" på toan på 2:35:1 (?) på berns igår. Jag ryckte givetvis bort det omgående. Vita hårstrån är väl kanske ingen våt dröm för en 24-åring. Men WTF, vad göra? Man börjar väl bli en tant, helt enkelt.

Nu har jag varit singel i över ett år. Det tar ett tag men när man väl kommer in i det är det ju hur soft som helst, att kunna leva kompromisslöst och slippa massa huvudvärk som på ett omedvetet plan sänker livskvalitén. Singellivet har sina för och nackdelar. En nackdel är man minst sagt dragit sitt strå till stacken för att bygga ut grenarna på incestträdet i centrala Stockholm. Det är fett osoft. Men återigen, vad göra? Det är bara att slänga ner huvudet, låtsas att man varken hör eller ser, och fortsätta gå vidare .

I just can't get enough

2006-10-30T17:36:00.001+01:00

Det var ju ett tag sedan. Här har ni några låtar som går på repeat hos mig just nu.

1. Fibes Oh Fibes – Last party
Alltså. Jag får inte nog av den här låten - den är obeskrivligt fantastisk. Utan tvekan en av årets bästa. Om inte den bästa.

2. Nelly Furtado - Say It Right
Om jag ska vara ärlig har Nelly Furtado för det mesta känts lite halväcklig. Sen kom Timbaland ridandes på en vit häst, och resten är historia. Den här låten går, utan att överdriva, fortfarande på repeat runt 15-20 gånger i min dator varje dag. Man får lite ont i hjärtat av Say It right. Samtidigt som den känns så len att den inger hoppfullhet. Som det sista dramatiska inslaget innan man skiljs åt från något som har varit mörkt och destruktivt. I love it!

3. Detektivbyrån - E18
Detektivbyråns musik skapar någon slags inre harmoni. Du befinner dig på en sommaräng i Värmland med en midsommarkrans i håret. Kanske kommer du älska med bondsonen Hjalmar nere vid vattnet. Kanske kommer du bli våldtagen av drängen Gustav i ladan. It's up to you vad du väljer att tänka. Att B-more Club, ghettotech och miamibass är musik utan själ, blir påtagligare än någonsin när man lyssnar på Detektivbyrån. Om du smådiggar det här men tillhör den dampskadade generationen som får ryckningar av allt som inte har BPM runt och över 130, kan du lyssna på Slagsmålsklubben istället. Finns på myspace.

Det ska vara flyt i flytet!

2006-10-10T01:43:00.000+02:00

I helgen tog jag mitt förnuft till fånga och avslutade något som kanske hade kunnat vara en påbörjan till något. Detta gjorde jag med hjälp av kläder som ändå skulle lämnas tillbaka, i en röd hårproduktskasse,

Det var lite synd eftersom jag hade upplevt sånt härligt flyt. Men det fanns inget annat alternativ.

Det gäller ju att ha flyt i flytet. Stöter man på oflyt i flytet kanske oflytet tar över flytet så småningom. Och inte fan vill man att allt ska börja suga igen. Jag känner mig så otroligt vuxen och duktig. Palla med fuckat flyt liksom!

Re-build

2006-09-29T15:54:00.000+02:00

Min mobiltelefon slarvades bort på fyllan för några veckor sedan. Mitt abonemang stängde Comviq av förra veckan. Min dator kraschade igår natt när jag hade som roligast på msn.

Jag har aldrig någonsin varit i större behov av dessa förlorade tekniska prylar. Nu sitter jag i något jävla datarum på Åsö. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nästa gång jag ringer upp någon från mitt eget nr kommer det vara med en ny mobiltelefon.

Nästa gång jag sitter hemma hos mig själv och snackar med någon på msn kommer det vara med min nya Mac (det innebär att jag måste droppa alla flashiga uppdaterade msnversioner och hålla mig till den uråldriga 5.1 versionen).

Jag köper typ aldrig ny elektronik. Jag tycker det är så jävla jobbigt och tråkigt. Ibland händer det att jag får någon pryl av någon. Det kommer dock inte ske den här gången.

Alla bilder, mp3-filer och dokument som jag har samlat på mig de senaste åren är ett minne blott. Den praktiska konsekvensen av förlusten över min telefonbok ska vi inte ens gå in på. Men jag vet inte om jag ska vara förtvivlad eller glad.

För någonstans är jag faktiskt väldigt angelägen att skita i allt det där gamla och bara fokusera på det nya.

Nya prylar innebär nytt liv. Alltid!

Adhd i kungahuset

2006-09-24T23:19:00.001+02:00

Jag har alltid varit svag för adhd ungar. När man hänger med folk som har Adhd öppnas en helt ny värld för en. Sådant som man normalt bryr sig om blir jävligt sekundärt.

I grundskolan är dem oftast riktigt jobbiga. Har man oturen att hamna i samma klass som någon liten potentiellt ritalinberoende rackare får man akta sig för att inte få skallen indunkad i något vasst i kapprummet. Eller att inte få smalbenen söndersparkade om man råkar dribbla sig förbi klasskamraten ,som ingen oftast förstår sig på, på basketplanen.

När dem blir äldre gäller plötsligt nya regler. Övergången från Soc till kriminalvården kan vara svår att hänga med i. Men det spelar oftast inte så stor roll. För är någon jävel riktigt störig blir det svårt att inte lappa till honom på käften. Och riktigt tjack är ju faktiskt fett. Även om straffet kan resultera i att hänga med massa etttriga "idioter" på kåken. Men vafan.

Sitter man inte redan på en volta som endast har blivit aktuell p.g.a ens dampigt okontrollerade beteende, blir det förmodligen fråga om några visiter på det lokala häktet under året. Det tar inte lång tid innan moders/faderskänslorna hos den sympatiske delen av häktespersonalen väcks till liv och det i smyg delas ut lite extra jordgubbskräm och kakor vid kvällsmålet.

När det kommer till att hantera brudar kan man som tjej oftast inte hamna med någon charmigare, mer energispridande människa där förhållandet aldrig någonsin skulle bli i närheten av monotont. Trots att det skulle kosta många söndersmällda dörrar och krossade glas. Faller man för en ADHD/Damp snubbe blir det nog riktigt svårt att ersätta honom med en vanlig svensson som lever efter fasta rutiner.

Vad som egentligen orsakar ADHD/Damp diskuteras forfarande. Forskarna verkar ännu oeniga om neuropsykologiska störningar är ärftliga eller bottnar i sociala och miljöbaserade faktorer. Några snackar t.o.m. om att slag mot huvudet, som ger upphov till ärrbildning, kan orsaka diagnoserna (??). Det finns en hel del teorier där åsikterna går isär kraftigt.

Nånting som i alla fall är säkert är att dessa fantastiska indiver är Guds gåva till den uttråkade människan. Och att det är riktigt kul att det brittiska kungahuset verkar ha en sådan liten illbatting. Harry lever loppan och har fortfarande inte tröttnat på att ställa till det för sin stiffa farsa.

Men herre Althin!

2006-09-18T00:05:00.000+02:00

Skit i att den borgerliga alliansen vann och att Maud Olofsson såg sådär äckligt självbelåten ut, som bara hon kan, när hon promenerade in i tevestudion före (!) Reinfeldt! Allt det där kan jag leva med. Det blir säkert bra. Jorden har inte gått under direkt. Jag röstade ändå blankt.

Det som däremot får min världsbild att kollapsa en aning är hur f a n en sådan vettig och respektabel man som Peter Althin kan vara kristdemokrat? Det hade jag förträngt helt och hållet. Och Anna-Maria, jag skäms jättemycket, men där kan jag faktiskt inte låta bli att tänka svart eller vitt! För han är verkligen en yrkesman att beundra som gör ett utomordentligt jobb för sina klienter som bygger på logik och fantastisk intelligens. Jag vet inte. Althin. Jag vet inte vad jag ska säga mer.

Som sagt. Det blir säkert bra. Så länge jag inte tvingas gå på A-kassa.

Tore mackin' @ East

2006-09-14T13:56:00.000+02:00

Tore från FCZ försökte ragga på mig på East igår kväll.

Han kom fram till mig när jag och mitt sällskap halvberusade stod och "spontandansade" vid lilla baren. Han presenterade sig själv och började dansa med mig. Jag frågade honom vad han sysslar med. Han sa att han har sitt fotbollslag. Efter någon minut började han oblygt fläta in sina fingrar i mina. När han märkte att jag inte var så peppad på det var han på ett respektfullt sätt väldigt noga med att inte göra om det, trots att han valde att stå kvar och dansa.

Är inte det ett tecken på fantastisk självdistans och ett härligt självförtroende?

On Air

2006-09-12T23:20:00.000+02:00

Ett tag var jag helt övertygad om att MySpace skulle ersätta bloggen, som en ny spot för alla som gillar att tillkänna ge sin existens för omvärlden. Men jag hade fel. Och tur var väl det. Annars hade den här bloggen inte ens uppdaterats de få gånger som den gör nuförtiden. Men nu har jag dock börjat tvivla på bloggens öde igen.

För radio är det nya heta. Har du numera inget eget radioprogram eller möjligheten att medverka i någon annans show, är du tyvärr inte lika ball som du önskar att du vore. Och visst, P3 i all ära, men censurerade program som ska funka i det svenska folkhemmet känns ju inte så himla spännande längre.

Det är vibes46.com som är skiten som gäller just nu. Med dess fantastiska utbud på grym urban musik och låtlistor som uppdateras finns det ytterligare en anledning att sitta och "röva" framför datorn. För i en liten och svettig källare på Östermalm hänger stans tightaste djs en gång i veckan för att leverera den fetaste musiken och samtidigt vara så ocensurerade de bara känner för i sina shower.

Förrutom dem så finns även de två förtjusande damerna som har programmet Matique på onsdagar kl. 22-00, där det pratas mer obehindrat än någonsin och det åtminstone än så länge varit fritt från diverse "dj-lagar".

Så nu slipper du googla runt som ett panikslaget mongo efter musik för att slippa snacka med dina keffa arbetskamrater som sitter två meter ifrån dig. Det är bara att gå in på www.vibes46.com och trycka på lyssna nu.

Detta är ingen annons.

Vi hörs!

2006 års i-lands problem

2006-09-07T16:42:00.000+02:00

Varför finns inte jag med på din top 8 lista på din MySpace sida?
Varför har du ändrat min placering på din top 8 lista på din MySpace sida?
Varför har du inte lagt upp några bilder på mig i din slideshow på din MySpace sida?
Varför har du, utan att fråga mig, lagt upp bilder på mig i din slideshow på din MySpace sida?
Varför har du skaffat dig en MySpace sida? Har du inget liv eller?

HM, MTV VMA 2006 och le aldrig när du åker kommunalt

2006-09-03T22:23:00.000+02:00

Den här helgen har mestadels ägnats åt vila samt diverse förpliktelser. Sen har det även shoppats en aning på HM. Jag tycker att det är lite kul att dom fetaste grejerna därifrån nästan alltid ligger på 150 spänn. Gränsen för vad som är ok att lägga ut på kläder från HM, för mig, går vid 300 kr. Bortsett från den där fantastiska gråa pennkjolen jag köpte i somras som gick på 350 spänn. Men hursomhelst.

Söndagar är den enda dagen i veckan då jag rutinmässigt kollar på teve. Sopranos har numera tagit över Nip/Tucks plats. Men idag har jag även kollat på MTV VMA 2006. Jag slog precis på teven då den enorma hyllningen till Hype Williams hölls, när Kanye West med högaktningsfull röst berättar att han gillar den store videoregissören för att han var mannen som talade om för honom vilka skor han skulle gå i och vilken bil han skulle köpa. Eh...Gud så stordådig handling.

För mig är Hype Williams inget annat än en man med alldeles för mastig budget inför de flesta jobb han åtar sig. Det är sällan smakfullt. Det är inte heller fett i den traditionellt feta hiphopbemärkelsen. Det är mestadels endast gäspframkallande och i bästa fall uppkommer orken av att bry sig om saker som "oj undra hur mkt cash den där explosionen kan ha gått på" eller "har Beyonces morsa slutat styla henne ". Jag måste dock påpeka att mr.Williams var grymt het i sin svarta kostym och sina vita sneakers.

Sen undrar jag om det verkligen inte är hög tid att Christina Aguiliera börjar haja att hon faktiskt inte är Marilyn Monroe. Det känns som att hon alltid får ett tvångsmässigt beroende av en viss stil som hon sportar i 2-3 år för att sedan konvertera till något annat minst lika obegripligt. Nu har vi sett henne i allt från trailertrashighetens övergång till hennes smaklösa version av burleskstuket där hon slutligen fått en jävla nojja på Marilyn som aldrig tycks avta.

Inför morgondagen, dvs den nya veckan, vill jag utfärda en varning som bygger på ett konstaterande som fastställdes under förra veckan. Här kommer den:

Le aldrig mot främlingar när du åker kommunalt!

Eftersom vi bor i en stad där man betraktas som störd ifall man drar upp mungiporna, så försätter man sig själv automatiskt i grov lidelse under hela den kommunala färden. Människor i Sthlm kan tydligen inte hantera ett spontant leende. Antingen tror dom att man är störd, eller att man är kåt. Eller så upplever dom att det rör sig om en alldeles speciell connection mellan dig och personen i fråga. Det sistnämnda gäller då främst pensionärer. Vad som dock är gemensamt för alla dessa kategorier är att dom inte kan sluta stirra på en. Vilket resulterar i att man, oavsett fast man tvingas rucka på sin egen bekvämlighet till max, alltid blir generad och därmed inte har något annat val än att kolla åt ett annat håll eller låtsas läsa tidningen.

Så få aldrig för dig att du ska försöka bryta det här stiffa uppstoppade stämningen som signifierar vår huvudstad. Överlåt det helt enkelt åt "någon annan".

Höstens Ryda Girl outfit

2006-08-31T14:11:00.000+02:00

Om du vill se ut som en äkta Ryda-Girl som reppar Stockholm i höst lyssnar du på mig och tänker i följande spår:

Överdimensionerad knut/knytrosett runt halsen - Tänk YSL. Får dig att se ut som en kvinnlig och chic Ryda Girl som har ett bra liv.
Svart lack - Gäller framförallt skor. Matchas med lackväska. Oh yes, äntligen kan man plocka fram dom där jävla second-hand väskorna som man köpte för 80 spänn för tusen år sen och har använt typ 1 gång.
Lila - Den sexuella frustrationens färg var det någon som sa. Är du mörkhårig kan du aldrig se dålig ut i lila oavsett hur ful du än är.
Den strama högt uppsatta knuten - Jag har fortfarande inte tröttnat på att se ut som en brud som gillar att hoppa hopprep. Knuten är fortfarande het, men måste bäras med attityd och stil. Annars kan den bli meningslös.
Lager på lager - Jag vet att jag tjatar sjukt mycket om det. Men om man lyckas hitta snygga matchningar och samtidigt får in en urban touch är man för jävla rätt i den outfiten. För den mer urbana looken ska det se ut lite som att du nyligen fött barn men fortfarande är fett ungdomlig.
Korviga sockor + highheels - Följer lager på lager mönstret. Du ska inte se ut som en Ryda Girl från Baltimore med 3 ungar! Du reppar Stockholm, bläddrar i Vogue och är jävligt het. Då gäller sockor i pumpsen!