Höstens Ryda Girl outfit

Om du vill se ut som en äkta Ryda-Girl som reppar Stockholm i höst lyssnar du på mig och tänker i följande spår:

1. Överdimensionerad knut/knytrosett runt halsen - Tänk YSL. Får dig att se ut som en kvinnlig och chic Ryda Girl som har ett bra liv.
2. Svart lack - Gäller framförallt skor. Matchas med lackväska. Oh yes, äntligen kan man plocka fram dom där jävla second-hand väskorna som man köpte för 80 spänn för tusen år sen och har använt typ 1 gång.
3. Lila - Den sexuella frustrationens färg var det någon som sa. Är du mörkhårig kan du aldrig se dålig ut i lila oavsett hur ful du än är.
4. Den strama högt uppsatta knuten - Jag har fortfarande inte tröttnat på att se ut som en brud som gillar att hoppa hopprep. Knuten är fortfarande het, men måste bäras med attityd och stil. Annars kan den bli meningslös.
5. Lager på lager - Jag vet att jag tjatar sjukt mycket om det. Men om man lyckas hitta snygga matchningar och samtidigt får in en urban touch är man för jävla rätt i den outfiten. För den mer urbana looken ska det se ut lite som att du nyligen fött barn men fortfarande är fett ungdomlig.
6. Korviga sockor + highheels - Följer lager på lager mönstret. Du ska inte se ut som en Ryda Girl från Baltimore med 3 ungar! Du reppar Stockholm, bläddrar i Vogue och är jävligt het. Då gäller sockor i pumpsen!

Urkel avbyter

Ibland krävs det så lite som att man råkar ligga med fel person för att haja att enough is enough.

Att få avsmak på en människa som i sin tur ger upphov till att man får avsmak på hela den menlösa subkulturen som han är en del av, är en riktigt befriande känsla. Speciellt när man längtar efter ett liv som bygger på rutiner och kanske lite mer framförhållning.

Min sommar var riktigt fet. Men framöver kommer jag att sitta i min säng och dricka sjukt mycket thé och kolla på massa sitcoms. Hoppas att dom visar alla avsnitt av Family Matters.

Dagens lunch

Jag har 3 saker att säga idag :

1. Död åt sega datorer med för lite minne
2. Död åt mobiltelefoner som inte funkar
3. Död åt Comviq som fuckade för en hel livstid med sina kunder igår

Fredag 18/8 kl. 01.30 @ Berns toalett

Ibland tror man att man ska dricka ett glas rött på Annakhan för att gå hem sen. Som vuxna människor med bra liv gör när dom ska avrunda en hård arbetsvecka.

Två timmar och ett antal shots senare har man regregerat till de tidiga tonåren. Enda skillnaden är att man blir insläppt på Berns.

Hade Stones Throw tagit hit massa artister förresten?

Whateva man

Det mesta känns ganska "Ähhh" just nu.

Utekvällarna känns whatever. Modeveckan känns whatever. Männen känns whatever. Sommarens sista dagar känns whatever. Allt känns typ whatever.

Men det är helt ok. Faktiskt. Det är ganska skönt att nöjesbiten inte alltid ska vara överdrivet stimulerande och oöverträfflig jämfört med den monotona vardagen. Vardagen som man borde klara av att infinna sig i utan att drabbas av neuropsykologiska störningar.

Äntligen är jag där. Det tog mig 1 år att återfå motivationen till att sätta mig i skolbänken igen.

Det finns ingen vilja eller utrymme för sådant som inte ger mig något i längden längre. För allt annat än det känns " whateva man".

Det är en fantastisk känsla.

" You ready to roll this weed up?
Whateva man..."

Superficialismen i fokus

Såhär upphypad som den här modeveckan har varit hitills har jag aldrig upplevt den förrut. Det bloggas på varenda sajt om vem som satt var och sa vad till vem som sen blev sur och gick hem och som sen blev glad och pratade om sin Ralph Lauren skjorta. Och såhär kan vi ju inte ha det. Detta innebär alltså att även Zanraff måste bjuda till med något.

Igår hängde jag på Erik till Whyred visningen på Berns. Jag antar att ni förmodligen inte orkar med att jag ska ge er en beskrivning på kollektionen, och det visar jag er all förståelse för. Att lägga ut hundra och tusenlappar på ett klädmärke som känns ett halv snäpp hetare än Fillippa K är ingenting man gör som en frisk människa.

Det enda som egentligen är värt att berätta från visningen är hur ball den rödhåriga modellen med långt hår var när han gled in med sina trötta steg. Han ingav verkligen känslan av att han gjorde det här för att hans morsa hade tvingat honom och att han egentligen längtade efter sin skateboard och crack-pipan hos vännerna i USA som han fick smakprov på under det där utbytesåret.

På kvällen gick jag förbi bon-festen på Spyan och betraktade en väldigt sprallig Robyn som såg ut som något av en blandning av ett 10-årigt barn på kalas, en highschooltjej på tjack tagen ur en aerobics video från början av 90 talet och ett besök senare hos Toni and Guy-Hasse.

Ja just det, sen såg jag "henne" också.

Ni vet, alla har vi någon vi hyser agg för p.g.a. olika anledningar.
Det här brudhelvetet var så himla tråkig och förvånansvärt SO LAST SEASON att glädjeskullerbyttorna i mitt inre slogs om för fullt i några minuter. Det faktum att hon kändes så....eh....Fillipa K, gjorde att jag fick tillbaka 40 % av mitt förlorade självförtroende. Därmed fick min grandiosa självbild en sådan stark skjuts med positiv förstärkning att jag blev tvungen att gå in på toaletten och hångla med mig själv ett tag.

När jag avslutade min kväll med en sväng förbi F12 kändes det som att jag kommit hem. Då fattar ni hur spännande inbitna modemänniskor i Stockholm är.

Ny riktning med ny garderob

I dagarna börjar Stockholms modevecka. Under modeveckan i vintras, när inget annat berörde mig än det som hände på Riche på en torsdag, var det enda som intresserade mig Elle-galan på Grand Hotell.

Jag har alltid haft en förkärlek för Grand. Det beror förmodligen på att jag under mina "yngre" år (när jag var 17)jobbade som frukostvärdinna på Grands Veranda. Jag och min bästa polare, som givetvis också jobbade där, såg alltid till att vara där 06.30, oavsett vilket skick vi befann oss i. Med typ 2-3 timmars sömn, pinsamt stark alkoholandedräkt och sönderstämplade handleder från db och allt vad vi hängde på under den tiden serverade vi kaffe och thé med ena handen bakom ryggen åt utländska affärsmän och par som ville liva upp sina monotona förhållanden med flashig frukost. Vi betraktade gästerna som jävligt rika, trevliga och dumma i huvet. Bortsett från den där sorgsna judiska gamla änkan som bodde på hotellet permanent och alltid satt vid fönsterbordet längst upp. Men ibland kunde man iofs tycka att även hon blev jävligt gnällig och jobbig när hon ville ha sitt örtthé på sitt speciella sätt. Så när den dagen kom då man själv fick vara freeloadande gäst där var det ändå ganska stort för en.

Hursomhelst så ska man väl kanske med modeveckan få något hum om hur olika svenska designers har tänkt att man ska klä sig under den kommande tiden.

Style.com gör det väldigt lätt för oss genom att peka på bubbelsilhuetten, påpälsat, metalliska färger, oversizat, lager på lager och napoleonskt. Hmm, jag vette fan om päls känns så jävla hett hösten/vintern 2006. Är vi liksom inte relativt done med den biten. När det kommer till oversizat och lager på lager vet ni som följer mig att jag är fett nere med Marre. Oavsett om c/o Sthlm devalverar hans värde kraftigt genom att blanda hans grejer med Juicy Couture, Sass & bide och Ella Moss i butiken?! Återigen hösten 2006! Jag kunde liksom inte låta bli att bli chockad när jag gick förbi skyltfönstret som skriker hjälp efter nya inköpare!

Aja nu ska vi inte vara såna. För mode känns kul igen. Jag har lovat mig själv att lägga ner mer pengar på nya kläder än på mina utekvällar under denna höst. Och det gott folk, det är ett jävligt stort steg i rätt riktning.

Light start på hösten

Nu är vi inne i augusti. Det innebär att hösten är här. Under hösten återgår man till mer normala levnadsförhållanden. Man går ut mindre. Man skaffar sig ett förhållande med någon som man vill titta på teve med. Men mest av allt går man på bio.

I fredags inledde jag min biohöst med att se The squid and the whale. Det var mitt andra biobesök sedan årskiftet och förmodligen det bästa jag har gjort under de senaste månaderna. En väldigt djup men samtidigt lättsam film som belyser ett ämne som säkerligen är mer frekvent förekommande än vad man kanske anar. Filmen handlar om vuxna människor som skiljer sig och beter sig totalt ansvarslöst mot sina ungar som i sin tur freakar ur och flyr in i massa konstiga beteenden. För att inte göra det hela för dramatiskt finns det en fantastiskt bra humor genom hela filmen där man driver med karaktärernas stereotypiska sätt att vara. Lillebrorsan Frank är så söt att man smälter. Hursomhelst var det ett perfekt biobesök att smygstarta hösten med.

Utöver det har jag druckit mina sista roséglas på Annakhan, varit på en riktigt brudig födelsedagsmiddag i Rissne med 20 riktigt brudiga brudar, hängt vid dj-båset på Berns när Will-Rock spelat grymma UGK proddade låtar och dansat i spegelsalen på Spyan.

På Spyan, som för övrigt känns lite väl ungt, har jag iaktagit en hel del unga män med kycklingben i väldigt korta bomullsshorts som förmodligen hade kunnat varit förvuxna rumänska barnhemsbarn från Ceausescus tid. Läskigt!

Ikväll ska jag kolla på Nip Tuck och sedan gå förbi en sväng på F12 då Raw Fusion har klubb. Och det var min helg i text.

They don't know what love is about, they only know who's in and who's out

Jag börjar denna underbara tisdag med att lyssna på Domino Kirkes fantastisk vackra och ärliga musik. Det enda intressanta jag vet om henne och bandet är att de ligger på Mark Ronson och Rich Kleimans Allido Records och att videon till Green Umbrella gjordes av en av bandmedlemmarna som sedan vann pris för bästa video på Da Vinci video and filmfestival sommaren 2006.

Resten får ni googla fram själva. Tro mig, jag har försökt och jag hittade nada. Å andra sidan är mina googleskills vassast då det kommer till att sneaka skiten ur privatpersoner.