Marc for president

Häromdagen fick jag frågan vem min favoritdesigner är. Efter några sekunders övervägande svarade jag Marc Jacobs. Jag vet att det är väldigt förutsägbart och att a l l a älskar honom, men jag kunde verkligen inte komma på någon annan designer som säsong efter säsong prickar så rätt i sin design som han gör. Visst Roland Mouret gör jävligt sexigt eleganta klänningar och kavajer. Och Miuccia, hon är ju clean i sitt tänkande hon med. Vem som helst kan dock inte bära upp deras plagg. Det krävs ganska mycket av bäraren för att plaggen skall få den uppskattning de förtjänar.

Men med Marc är det annorlunda. Hans klädskapande passar alla. Och då syftar jag inte på hans "till-för-kreti-och-pleti" labels som "Marc by Marc Jacobs". Min poäng är att han har en jävla känsla för att mäta temperaturer och haja what's poppin' in the world. Sen skapar han. Och det är nästan alltid skrämmande klockrent!

Två av mina starkaste minnen från gånger då jag har känt mig sådär vidrigt avundsjuk har med situationer att göra då Mr. Jacobs design har varit inblandad.

Första gången var för typ 2 somrar sen på en flygplats där jag mellanlandade på väg hem från San Fransisco. Helt plötsligt såg jag den här kända sångerskan från ett känt rockband från Norrland gå runt med en väska från MJ som jag under den perioden ville ha mer än något annat i världen. Men som jag hade låtit bli att köpa eftersom den skulle bränna upp mer än hälften av min resekassa. Jag minns när jag med en smärtfylld värk i hjärtat lämnade flagskeppsbutiken i San Fransisco och försökte intala mig själv att "Zanraff, du behöver inte den här, du är en cool brud som har många vänner och en pojkvän som tycker om dig. Du behöver inte så här dyra grejer. Du duger ändå". Jag förträngde traumat genom att istället sikta in mig på designerjeans under resten av resan. Värken fanns dock fortfarande kvar i mitt hjärta på flygplatsen på väg hem. Så råkade jag få syn på den här rock-bruden som var snyggare än någonsin ( och det berättar jag utan att spekulera i diverse ätstörningar för sånt är jävligt oartigt ska ni veta. Men om vi säger såhär; det där härliga feministiska norrlandshullet var ett minne blott). Hursomhelst så stod hon och checkade in med den där stora mörkblåa underbara saken hängandes på ena axeln. Som om det vore det mest självklara i världen att den skulle bäras av just henne. Och då kan jag meddela att den där smärtsamma värken övergick till ett rejält svidande i arslet. Det värsta av allt var att det heller inte gick att hata henne. Hon såg alldeles för snäll och cool ut för det.

Andra gången var förra sommaren då jag satt på café Blå Lotus på söder i samma sällskap som en då världskänd och sjukt vacker modell. Vi började prata om skor och jag frågade om hennes kom från Marc Jacobs. Hon svarade att dom gjorde det men att hon inte hade köpt dom. För tydligen låg det till på så sätt att efter varje visning man gått för den där människan, får man gå in i ett speciellt rum och plocka på sig vad fan man vill ha. Okej, det sved igen. Här sprang jag runt och gjorde ansvarslösa kortköp som påverkade hela min ekonomi fram till löning på en säsong gamla fuckin' 70 % nedsänkta MJ skor från Natalie Schuterman. Och för den här bruden, som typ var miljonär vid det här laget, var det bara att kliva in i nåt jävla rum och plocka på sig det som kändes rätt just då i den sekunden. Helt otippat frågade hon dock mig vad jag hade för skostorlek. Jag försökte dölja mitt gamiga ansiktsuttryck genom att oberört svara på hennes fråga. Hon sa att det var synd att vi inte hade samma storlek eftersom jag annars hade kunnat få massa skor som hon ändå inte använder. Det blev som sagt en jävligt jobbig dag för mig.

Hursomhelst. Vårkollektionen kändes inte helt klockren denna gång. Jag kunde inte riktigt identifiera och känna mig bekväm med skolflickalooken hela vägen. Å andra sidan har jag levt som att det inte fanns någon morgondag. Men höstens kollektion tror jag stenhårt på. Den känns otroligt rätt i tiden. Jag ser verkligen framemot hur lager-på-lager trenden kommer att tas emot och förhoppningsvis växa. Personligen är det något som passar mig alldeles utmärkt. Något som jag kan identifiera mig med och varken känna mig som ett billigt luder eller prettofånig i.

Marre did it again helt enkelt!

Anna Wintour's narcissism catchad!

Wintour har skickat ut en bulletin (typ nyhetsbrev) 14 April till alla sina vänner på Myspace där hon skriver följande:

Friday, April 14, 2006

Competition Collage

Competiton
I have decided to personally run a competition for members of MySpace. Entrants must design a collage capturing the essence of myself and my work at Vogue. Collages can be compiled with photos, drawings and phrases. To enter, simply design the collage, upload it to the photos section of your profile and MySpace message me. Winners will be chosen at a later date. Prize details to follow.
AW

Visserligen styr och ställer hon på världens mest respekterade modetidning. Och visserligen är det spännande att se vad alla uttråkade myspaceknarkare har att komma med. Men ferfocksake, vem tror hon att hon är? Vilken grandios självbild!

Gör ditt eget jävla collage på dig själv och ditt jobb på Vogue! Tanta!

"Ingen blir frälst i sin anonymitet"

Helgen blev lite annorlunda mot hur den brukar se ut.

Eftersom jag tycker att det råder fruktansvärd brist på stimuli i mitt liv tillbringade jag den första halvan av min fredagskväll med min syster på den årliga Harvest-cry festivalen i pingstförsamligen i Märsta. Hon skulle göra ett reportage och eftersom jag ändå inte har något liv joinade jag henne i hopp om att få mig lite ren fredagsunderhållning. Det fick jag.

Kvällen började med etiopisk sång och dans. Alla skulle resa sig upp och lära sig dansen. Av artighetsskäl blev jag också tvungen av att resa mig upp. Min syster kunde sitta kvar i och med att hon låtsades att hon antecknade. Ni kan ju fethaja att jag lät bli att göra några moves. Det här var typ 10 minuter efter att tillställningen hade kommit igång. Sen snackade någon kille med hockeyfrilla statistik i alldeles för många minuter om hur många procent i världen som är "onådda" och aldrig har hört talas om Jesus eller förnekar honom. När han var färdig med sin något gäspframkallande redogörelse var det äntligen dags för prällen att skapa masspsykos. Han påminde skrattretande mycket om Helge Fossmo med sitt pondusingivande sätt både till utseendet och stilen. Han bjöd mycket på sig själv genom att vara väldigt självutlämnande och började med att prata om sin hemska uppväxt då han en gång hade åkt på stryk när han var 6 bast av sin morsa för att hans morsas ragg hade dragit nån lögn om något han egentligen inte hade gjort. Han fortsatte med att tillkännage hur mycket han skämdes över att hans österrikiska släktingar hade vart med i andra världskriget och förintat massa judar. En 4 min lång filmsekvens av Schindlers List visades, då Oscar Schindler spårar ut när han får ta emot en ring som tack av judarna på fabriken som han en gång ägt. Nu kunde prästen inte hålla emot längre och vi fick höra hur han på ett försök till sympativäckande sätt grät samtidigt som han påpekade hur fruktansvärd förintelsen varit. Och att Hitler var en idiot! Därefter började cirkusen.

För nu började han prata om att ingen människa kan bli frälst i sin anonymitet. Det gäller att visa vad man känner för Gud. Han peppade folk till att tag i grannen bredvid sig och tillsammans komma fram till scenen för att låta Gud tala genom en. Vi skulle inte falla offer för grupptryck eller bry oss om vad kompisen skulle tycka om oss. Vi skulle bara fatta mod och komma fram.

15 minuter senare var församlingen i extas. Vi snackar tonåringar som pensionärer, pundare som präktiga kontorsnissar, zigenare som svenskar. Folk låg nere på golvet, många talade i tungor, vissa grät, nån skrek och jag och min syster satt fortfarande ner på våra stolar. Givetvis kom en ung tjej fram till mig när hon såg att jag satt ner och iakttog allt. Hon ville sprida Jesus kärlek och frågade därför om jag hade ont någonstans i kroppen eftersom hon i sånt fall kunde be för mig. Jag blev exalterad och sa att jag hade ont i min själ. Hon såg aningen förvirrad ut och sa att hon inte tänkte be bara för sakens skull. Hon märkte nog av mina och min systers peppblickar. Slutligen gick hon med på en bön och tog tag i min hand och bad högt och känslosamt till Gud samtidigt som hon fick tårar i ögonen. Hon sa att det brukar funka. Att allt skulle bli bra när jag kom hem. Jag gav henne en kram som tack för engagemanget. Sen tog showen slut. Och då var det dags att dra därifrån illa kvickt.

Jag åkte raka vägen till Popaganda för att kolla på The Embassy. Punkarungdomarna rullade runt och kräktes i leran, ljudet var för jävligt och konserten sög. Totalt värdelöst. Jag orkade stå kvar tills dom körde "It pays to belong". Sen var det dags att dra hem. Jag satt uppe till 5 på morgonen och dödade tid genom att surfa runt på internet.

På lördagen låg jag och sov till kl. 18.oo. Det var tänkt att jag skulle se Ramses Revolution uppträda på Rinkebyfestivalen. Men eftersom jag har världens keffaste framförhållning hann jag självfallet inte dit. Så jag startade min lördagskväll genom att som alla andra lördagar börja med att hänga på Annakhan. Av någon anledning bestod den större delen av klientelet uteslutet av tatuerade fotbollssupportrar med Fred Perry pikés och feta bakprillor under överläppen som sjöng allsång till New Order låtar och "Krossa sionismen Leve Palestiiiina".

Efter Annakhan drog vi vidare till Centro där det var väldigt mycket "längtan-efter-Ibiza-i-sommar" känsla i luften. Och därefter ett stopp på East som faktiskt kändes helt ok för att vara helg. Nu börjar alla dom här seriösa människorna som har legat i idé under vintern poppa upp här och där. Dessvärre är dom oftast varken snygga eller coola. Men det är atleast kul med lite nya ansikten.

Det var min helg. Snart börjar Nip Tuck. Fett spännande! Ta ta!

Comviqkontant kostar 100 spänn

Äntligen! Videon till vinterns garanterat mest spelade förfestlåt i Gamla stan ligger uppe på aftonbladet.se. Naturligtvis syftar jag på Fattarus nya singel 100:-. Mackan gör den här låten så larvigt jävla bra att jag inte klarar av att sitta stilla när jag hör den. Videon är smart och snygg! Mackan är söt i sin nya fadefrilla! Det här är klockrent!

"Mitt liv känns typ som när man har 100 spänn"

Fashion på fotbollsplanen

Jag ser verkligen framemot VM nästa vecka! Glöm inte nu bort att fotboll kollar man på med män. Helst med sin farsa och hans vänner. Så att man kan känna sig viktig. Du kommer förstöra hela jävla upplevelsen om du ska försöka ge ditt tjejgäng eller din morsa en chans. Och man hejar alltid på brassarna. Jag kommer ihåg det året då Frankrike blev världsmästare. Det var en väldigt hård dag för mig. Jag var nära på att stortjura när jag såg mina brasilianska Favela-uppväxta älsklingar gråta på planen efter förlusten. Det var så hjärtskärande. Jag tänkte på alla fattiga och då ännu mer ledsna barnen i Brasilien. Jag trodde aldrig jag skulle le igen.

Men nu över till lite fashion.

Dolce & Gabbana designar det italienska fotbolls landslagets outfits. Spännande och se hur bögparet kommer att pimpa upp the de redan sjukligt heta italienarna. Nej, jag är inte typen som per automatik går igång på fotbollskillar. Men italienarna...dom är fett heta!

Svennis har, såklart, sett till att Giorgio Armani styr upp Becks och hans lagkamrater till att vara snyggast klädda i Tyskland. Han ger blanka fan i kritiker som menar att italiensk design på brittiska landslagskläder känns olämpligt. För Svennis är en glassare som har koll på fashion. Han har gått ut i media och sagt att "the England team would be the best dressed in Germany. It's important to be elegant off the pitch as well". Bra jobbat Svennis! Du har till skillnad mot dina svenska kollegor droppat jantelagen och filmjölkskulturen åt bönderna och börjat haja what life is all about. Du har insett att det inte leder nån vart vara fuckin' jante hela livet. Jag skulle också ha valt ett mer dramatiskt och actionfyllt liv med flashiga psyk-Nancy före Anna-Lena som jobbar 8-5 på socialkontoret i Torsby!

Då återstår frågan. Vem designar det svenska landslagets kläder?
Förresten, varför ställer jag ens den frågan. Vem fan bryr sig?

We're all stuck in our ways

Då var det dags att avrunda den här kvällen med musik som smeker själen medhårs. Det gäller att lyssna på sånt som är vackert och kväver dampen. Typ all hård dirty south hiphop som UGK rört vid är ett stort No No som avrundningssyfte. Det har en otroligt starkt ökande effekt på serotoninhalten i min hjärna.

Det måste vara harmoniskt. Så ikväll blir det Jenny Lewis with the Watson Twins. The Watson Twins ser för övrigt ut som två storväxta transor i jämförelse med miss Lewis. Men det spelar ingen roll för dom sjunger fint.

Bonne nuit!

Min regression steg för steg

Ni som har följt mig sen jag började blogga vet hur allt började. Hur mitt liv sakta men säkert utvecklades till ett hysteriskt tonårsliv. För er som inte vet ska jag dra en kort resumé:

• Det är oktober månad. Det börjar bli kallt. Folk har slutat festa och börjat återgå till sina arbeten eller studier. Förhållanden som legat i lä under sommaren lappas ihop. Men för mig blir det inte så. Det är först nu jag börjar komma igång på riktigt i sthlms uteliv. Det enda som är viktigt för mig är att styra upp cash så att jag har råd att hälla i mig Heineken.
• Oktober blir november och november blir december. Att hänga på något annat ställe än krogarna runt Stureplan är totalt uteslutet. Jag leker kurragömma lekar på Riche. Spelar basket vid Svampen. Och frågar chans på en kille på en söndag vid 7-eleven i toner till munspelspelandet av den där uteliggaren som man inte får något grepp om.
• Jag slutar öppna min post. Det känns bara som waste of time.
• Jag börjar bry mig om skvaller. Jag pratar i telefon minst 5 h varje dag om vem som sa vad kvällen innan.
• Jag kan tänka mig att röka braj igen.
• Jag umgås med ett fåtal utvalda. En kompis som jag inte sett på flera månader är på besök i Sverige och vill bjuda mig på julbord på East. Jag tackar nej med förklaringen att det faktiskt är löning och att jag inte kan missa att gå ut då. Jag föreslår att vi kan ses under 2 h på söndan runt 5-tiden. Hon blir ledsen. Jag suckar och tycker att hon borde visa förståelse för att det är löning.
• Jag kastar saker på mina föräldrar vid middagsbordet när dom råkar nämna något om min livsstil.
• Jag hälsar på människor jag ogillar.
• Jag avslutar mina samtal med puss.
• Jag börjar leva mig in i låttexter. Ibland tror jag nästan att jag på fullt allvar är en statist i en r'n'b video av Hype Williams.
• Jag har utsläppt hår typ hela tiden.
• Jag lägger ner tid på att fundera hur min nästa top 8 vänner på Myspace ska se ut.
• Jag plankar när jag åker tunnelbana och försöker dra busschaufförens uppmärksamhet åt annat håll när jag går på bussen med mitt 2 veckor gamla sl-kort. Jag hatar mitt liv.

Sen börjar jag tröttna. Och där är jag nu. Jag försöker återgå till en mer normal och hälsosam livsstil. Men Rom byggdes ju inte på en dag. Så ha lite tålamod med mig ferfocksake.

Vad var det jag sa?

Jag sa ju att feta kedjor och plagg med tryckta överdimensionerade kedjor kommer bli fett stort. Designerna som vänder sig till streetpubliken har tydligen också hajat det.

Lita alltid på mitt omdöme vänner!

Lördagen

Igår var jag i Tensta Centrum med min morsa. Jag gillar Tensta Centrum. Det påminner om Södra station. Egentligen skulle vi bara gå till bankomaten för att hämta ut pengar eftersom vi var i krokarna. Men när min morsa fick syn på "vindruvor för 9.90" fanns det inget återvändo. Vi fastnade där i åtminstone några timmar. Samtidigt som hon plockade billig frukt stod jag och försökte lydigt men bestämt hålla kvar min plats i bankomatkön med chilenska gubbar, turkiska kvinnor och en och annan bitter svärmor med odefinerad etnicitet som förmodligen endast lever för att förpesta sitt barns äktenskap.

Sen såg jag för en gång skull en jävligt snygg långhårig kille som jag inte kunde låta bli att stirra på. Han såg ut att vara chilenare eller nåt. Innan hann gick förbi mig hörde jag att han pratade portugisiska och han såg till att slänga en lång blick på mig innan han försvann. Keff som jag är var det enda jag tänkte något i stil med " jaha, nu ska han hem och lyssna på Sepultura och ringa upp sin 14-åriga flickvän". Ja, jag är tyvärr en sån där looser som har lite problem med att få manlig uppmärksamhet. Jag hittar alltid fel.

På kvällen var jag bjuden på middag i Kista. Det var väldigt trevligt. En av tjejerna upptäckte att hennes kofta som hon hade tappat bort på en nattklubb i centrala Stockholm veckan innan satt på en annan av gästerna. Det var hysteriskt roligt. Carola var förresten grym på teve! Sen splittade vi på oss och jag drog till Annakhan, East och Sturecompagniet.

Nu har jag gått förbi Sture 3 helger i rad eller nåt liknande. Och varenda jävla gång jag sätter min fot på den där tjejtoan och står och trängs vid spegeln bevittnar jag diskussioner mellan andra brudar beträffande deras sillikonpattar. Första gången var det nån 19-årig tjej som kaxigt ville tala om för mig att "pappa hade betalat hennes tuttar". När vi gick in närmare på det berättade hon att det var genom arvet hon hade fått av honom och att det den dagen var exakt ett år sedan han hade gått bort i cancer. Det slutade med att hon grät som det lilla barnet hon egentligen var i mina armar. Andra gången var det någon transvestitliknande tjej som imponerade på en fotograf för www.stureplan.se genom att på ett hysteriskt och tourettesaktigt sätt skrika "50 lax, 50 lax!" och samtidigt peka på sina bröst. Fotografbruden var verkligen mäkta imponerad och sa något i stil med "bra jobbat!". Och igår var det en tredje stackare som förde en nojjig konversation med sin vän ifall "folk kommer märka eller inte". Herreherregud. Dom är ju så himla sköra.

Det var några detaljer ur min dag igår. Idag blir det lite "ta tag i gamla grejer" och förmodligen en sväng förbi Street ikväll.

Ta Ta!

Skit på dig!

Det är så jävla synd om dig ditt lilla mongo! För du vet verkligen inte bättre.

Du kommer ruttna till döds i din ensamhet. Likmaskarna kommer hinna käka upp din kropp innan någon överhuvudtaget märker att du är borta. För vid det laget kommer folk ha gått vidare med sina liv för länge sen och Stureplan ha byggts om till industriområde.

Vem kommer ringa och vilja hooka med dig på en bärs då?
Nej just det, ingen.

Ditt stackars missuppfattade integritetslösa missfoster. Det är verkligen så synd om dig.

När googlandet tar över ditt liv

Att googla är väl förmodligen något som alla datoranvändande människor gör dagligen. Vi gör det av olika anledningar, typ hela tiden. Men det är skillnad på att googla och googla.

När du gör det för att du t.e.x. ska kolla upp ett recept, någon artist eller liknande grejer så är det ju helt lugnt. Men när du börjar googla på privatpersoner kan det bli lite farligt. Och med privatpersoner syftar jag naturligtvis på andra tjejer som har haft något med killen som du är tillsammans med eller intresserad av att göra. Nämn t.e.x. en tjejkompis som aldrig någonsin har googlat sönder sig på sitt raggs/sin pojkväns exbrudar?

Det slutar med att man sitter där med totalt onödiga uppgifter som fullständigt för-efternamn, födelseort, klasskamrater från lågstadiet (den där förbannade jävla myfriendssidan) och eventuella mingelbilder om personen i fråga råkar vara en stureplanstyp. Och slutligen avrundar man ju självklart sneakandet med en runda förbi numera klassikern www.hitta.se. Man måste ju fan kolla upp vart ludret bor. Eftersom man genom åren omedvetet råkar ha utvecklat sina googlekunskaper till masterdegree nivå, finns det inte en chans på jorden att någon information som någonsin har lagts upp på nätet gällande vederbörande skulle missas. Man hittar allt!

Det här är inte så bra. För i slutändan känner man sig som en jävla looser som har lagt ner energi på att överhuvudtaget knappa in den stackars oskyldiga tjejens namn. Hallå, dom hade typ ett förhållande för 5 år sen! Det är nästan alltid "Lägg-ner-för-fan-det-finns-ingen-vits-med-det-här" varning över det hela. Fast ändå är det ytterst sällan man kan låta bli.

Man tror att googleobjektet kanske kan skvallra lite om killens förflutna. Att man kanske kan få en klarare bild om vem han egentligen är. Har man ett förhållande med killen handlar det mest om att försäkra sig om att det inte kan ha funnits möjligheter till att dom hade det bättre än vad man själv har det nu (hur man nu ska lyckas dra den slutsatsen med uppgifter om bostadsadresser och forna klasskamrater!!??). Eller så är det helt enkelt endast ren svartsjuka som driver en till att kolla upp vem tjejen som kommer få månadens mördarblickar är. Äh nu överdrev jag. Men ni förstår min poäng. Hoppas jag.

Hursomhelst känner man sig jävligt dålig efteråt. Man borde ha låtit bli.

Centro borde ha vunnit

M.L. (Marie Laveau) tog hem DN på stans gulddrake igår för bästa bar. Jag hade hellre sett Centro gör det.

Eftersom jag numera ytterst sällan käkar på restaurang kan jag inte uttala mig om krogarna. Och Caféena skiter jag i. Jag vet vart jag fikar (usch vad jag är allergisk mot det ordet).

Mitt liv som gymnasist

Det nalkas studentider. Bratsen springer runt med sina korta jeanskjolar och loafers. Bayramungarna ser ut som att dom är på väg till bröllop. Grannbarn som du fortfarande trodde var 11 hänger i tunnelbanan med spritflaskor och studentmössor. Det får mig att tänka mig vad som var aktuellt för mig när jag gick på gymnasiet. Så här på rak arm minns jag följande:

Det var jävligt viktigt att ha en politisk åsikt. Hade man inte det så saknade man mänskligt värde. Syftet med att gå på samhällskunskapslektionerna var att mosa moderaterna.

Man kom i kontakt med andra samhällsklasser. För min del blev det villafester i Sollentuna med öfre medelklassungar som fick sprillans nya BMW:s som körkortspresenter av sina moderatföräldrar. Och när det var dags för studentskiva förekom det även att samma moderatpappa hyrde in Loop Troop (???) som överaskning åt lilla älskningen.

Musiken som gällde var framförallt sådant som uttryckte hat mot polisen, babylon eller bara staten i allmänhet. Utöver det blev det en hel del intensivt lyssnande på drum'n'bass. Men det var mer min individuella musiksmak. Loop Troops Long Arm Of the Law gick varm i bandaren på Gotland, Hultsfred, Humlan eller överallt där man delade på brajja med skejtarkillarna.

Knark var i allmänhet ganska populärt. Innan jag upptäckte ecstasyn hade jag som vana att svepa ren vodka, spy upp skiten för att fucka till smaklökarna för att sedan halsa ren sprit. Japp, det var kraftig Mariepolvarning där. Tråkiga kompisar som inte ville joina och insikten att jag kunde ha jävligt kul på drum'n'bass-klubbar utan att behöva berusa sönder mig med olika medel lugnade ner mig rejält.

Grundaren av Napster var Gud. Och Mats Nileskär var Jesus. R'n'b hatades dock av hela hjärtat. Det var sliskigt och gick för långsamt samtidigt som mina feministnerver inte kunde hantera alla sexistiska inslag. Jag försökte förtränga min uppväxt som till stor del handlade om den genren. Men det gick inte. R'n'b:n förföljde mig vart jag än gick. Och jag hatade det.

Jag var fett uttråkad. Det löste jag genom att hänga på Napster och dagdrömma. Jag tog omvägar med bussen till skolan bara för att få dagdrömma 15 min extra på morgonen. Minst 3 h per dag sovs bort under eftermiddagen bara för att det inte fanns något annat att göra.

Min garderob fylldes med second-hand kläder varje vecka. Det gjordes även resor till London bara för att kolla in second-hand-utbudet (och d'n'b-klubbarna). Det var kjol på byxor och allt möjligt flummigt skit som matchades med mina 20 olika turbaner som jag hade mina dreads under. När det var dags för charterresor klädde jag dock upp mig som en "r'n'b-hora". Det fick jag lite dåligt samvete över.

Den som hånglade med flest killar var coolast. Jag tror jag kom upp till 10 pers nån kväll på Teneriffa. Hångelfasonerna sjönk kraftigt när man började hänga på ställen där man uppskattade musiken.

Det käkades en hel del på Taco-bar. Don't ask me why.

Jag lyckades aldrig komma i tid till en enda lektion. Och när jag väl gjorde det hade jag håltimme. Skolan sket jag totalt i. Det fanns ingen disciplin eller självkänsla för att jag skulle ägna min tid åt att studera.

Det var typ det.

Which Trainspotting character are you?

Trainspotting är en av mina absoluta favortifilmer. Jag tror jag har sett den minst 15 ggr. Det var Ewan Mcgregor i rollen som Renton, som fick mig att utveckla en förkärlek för brittiska "lads". Eller "Casuals" som Andres Lokko stolt skulle ha uttryckt det. Han är ju så förbannat jävla het i den filmen. Jag kan meddela att den faiblessen finns kvar än i dag. Jag har väl helt enkelt alltid haft en förmåga att haka upp mig på looserkillar (ehm...bortsett från mitt ex som läser min blogg!).

Jaha, så vilken trainspottingkaraktär har du? Gå in och kolla om du inte har något liv. Jag är en Diane. Tydligen.

Jigga ätstörningar?

Har Jigga gått och blivit anorektiker eller? Han ser ju ut att komma straight out from Biafra. Eller är det kanske Bee som har käkat upp hans nerver (och därtill matlust) innifrån?

Miuccia dissar Manolo?

Haha! Miucca Prada har gått in i Manolo Blahniks gästbok på myspace och uttryckt sin åsikt beträffande hans senaste kollektion. Hon avslutar det hela med att skriva "leave the innovation to me". Hahahaha! Jag älskar sånt här! Det är så härligt med ärliga människor!


Miuccia Prada
5/8/2006 11:38 PM

I see recently that you have been experimenting with chunkier heel shapes as well as squared off toes.

I am sorry to say that I find them lacking in the elegance and proportion of your more traditonal stiletto styles.I feel my place in the fashion world is to provide innovation- fresh thinking-but some- like you- exist for the purpose of creating beauty and sensuality- which is unchanging from season to season-You have done quite a few lovely styles though. I espescially love the lace overlayed pumps and the crystal embellished sandals-

Stay true to yourself- to your style- leave the innovation to me-love always- Miuccia

Morgonens bjud

Eftersom jag har fått höra att mina besökare uppskattar mest då jag skriver om hur tjejer tänker eller bjuder på mig själv, så tänkte jag vara snäll och bjuda på några myspacemeddelanden som trillat in i min inkorg sen igår. Lama eller tappra försök till att ta kontakt. Jag vet vad jag tycker. Avgör själva!

• 
  From:
  Jonas
  Date:56 May 15, 2006 09:56 AM Flag spam/abuse. [ ? ]
  Subject:Petter till Zanraff
  Body: En kort fråga :D Vad har du för etnisk tillhörighet? Vi får försöka öka utbytet med detta land tycker jag. Vore trevligt helt enkelt!!! Hoppas allt är bra i vårkylan. Ps. Iran är min gissning ?!?!

Zanraff: Åh nej. Hejdå.

• From:
  Quincey
  Date: 56 May 15, 2006 12:11 PM Flag spam/abuse. [ ? ]
  Subject:hej
  Body:How are ya? Been causing any trouble lately? Q

Zanraff: Ganska rakt men ändå charmigt. Han får ett svar!

• 
  From:
  Ernesto
  Date: May 15, 2006 12:36 PM Flag spam/abuse. [ ? ]
  Subject:No Subject
  Body:hallo zanraff!! hur är det i sthlm?

Zanraff: Trevligt, vänskapligt. Han får ett svar.

• 
  From:
  richard
  Date:May 15, 2006 12:48 PM Flag spam/abuse. [ ? ]
  Subject:hey
  Body:Hey whats up I was just passing through, and you caught my attention. So I thought that I would just stop by to say whats up. I was checking out your profile pics and you are cute, but I am sure that you must hear that from a lot of guys=) Well hit me up some time, ok peace

Zanraff: Smöreri men ändå smickrande. Han får ett :). Sen får det vara nog med det

• From:
  James
  Date:May 15, 2006 03:50 PM Flag spam/abuse. [ ? ]
  Subject:Hello angel, where are your wings..??
  Body:Hello, how is the whether over there??

Zanraff: Usch. Stick.

• 
  From:
  Lonne
  Date: May 15, 2006 09:14 PM Flag spam/abuse. [ ? ]
  Subject:Wow!!
  Body:You are very very attractive! I just came across the different country setting on this Myspace, so I thought I would try it out. I'm glad i did. All the way from the USA. Lonne

Zanraff: Adjöken.

Med hopp om männen

Idag förlorade jag hoppet inför det manliga könet för 2 timmar. Det var i samband med att jag fick höra att en av mina vänners ex, som typ är världens snällaste och godaste människa, hade raggat på en annan av mina vänner under deras förhållande. Men det visade sig att det var helt fel. Och jag andades ut. För jag blev verkligen totalt uppgiven där ett tag.

Ända sedan jag kom ur mitt senaste förhållande har jag via egna samt vänners erfarenheter gång på gång kommit fram till att de flesta män i den här stan faktiskt är totalt jävla crappiga! Det finns liksom inget non-stop på inscesten. Folk har avsaknad på respekt och samvete. Den ena roffar åt sig den andras ex medan nån annan idiot står och raggar på dig samtidigt som bruden han träffar för tillfället befinner sig i samma lokal. Jag tycker att det är så fruktansvärt äckligt. Folk har ju för i helvete ingen integritet längre. Nivån är verkligen under noll.

I början när jag kom ut i den här singel-djungeln hade jag grova problem med såna här situationer. Jag blev näst intill illamående varje gång jag bevittnade något sådant. Och då jag själv var med om liknande händelser kunde jag inte förlåta mig själv för att jag hade beblandat mig med den typen av labila och otrygga människor. Men med tiden så lär man ju sig att få distans till saker och ting. Och inte minst till människor. Man lär sig att känna av vilka som är ynkliga bullshittare, och vilka som möjligtvis skulle kunna vara potentiella för att bli tagna på lite större allvar. Eller åtminstone förtjäna ett respektfullt bemötande.

Bra killar växer inte på träd. Det har man verkligen lärt sig att förstå. Tyvärr så tror jag man måste fortsätta göra researchs och liknande detektivarbeten varje gång man träffar någon ny. Man kan liksom inte överlåta allt åt ödet bara för att ge personen i fråga en värdig chans. Då finns risken för att bli bränd. Sen handlar det om att utveckla sin fingertoppskänsla. Det är det bästa verktyget för omdömet.

Men tro inte att jag är uppgiven nu. Visst fan borde det finns nån därute för oss alla. Det tvekar jag inte en sekund på. Det gäller bara att hitta honom. Själv lutar jag mig tillbaka och överlåter sökandet åt er sökare. Cause I'm doin' just fine.

Måndagskärlek

Då var det måndag igen. Och precis som ni vet, vid det här laget, handlar mina måndagar alltid om att "styra upp mitt liv". "För nu jävlar får det vara nog". "Nu är det fan färdiglallat". Osv. Osv. Nä, riktigt så hård ska jag inte vara mot mig själv. Några telefonsamtal och mail är dagens enda krav. Herregud, det är ju sol ute för i helvete.

Okej helgens iaktagelser:

Vad är grejen med att folk röker Marlbro Menthol? Är det sommarciggen eller försöker folk intala sig själva att dom är hälsosamma eller nåt? Usch.

Jag var på releasefest för nytt nummer av Livrasion (dyr tjock prettotidning som du klarar dig alldeles utmärkt utan) och en tanke slog mig helt plötsligt. Gud vad synd det måste vara om dom här snubbarna som hänger i dessa kretsar där brudarna tycker att det är häftigt att ge intrycket av att vara moderna kalvinister (googla på kalvinist så förstår du exakt vad jag menar). Avskalat, tråkigt, allvarligt och herregud....om du skulle råka le så är din plats i helvetet. Eller i det här fallet fasan för att förknippas med Café. Och det är så himla kul att se dom här prettosnubbarna försöka intala sig själva att likbleka Anna som sitter i andra änden av salen är jävligt het med sitt stripiga hår, jeans som hon dragit upp till axlarna (för det är ju fett inne nu liksom!), nån urtvättad svart t-shirt med något skevt jävla tryck, sin suicidala blick och sist men inte minst: dom prestigefulla ärren på armarna. Anna är konst! Jag undrar hur dom gör för att förtränga sin lust efter ett par rejält fylliga bröst och lite färg i ansiktet. För vi alla vet ju att svenska killar är världens mest bröstkåta. Det andra medialägret, typ Sofie Fahrman och hennes rövslickande polare går ju åtminstone att svälja. Visst, dom känns inte som potentiella mensa-kandidater direkt....men dom ger atleast inte intrycket av att vara vandrande lik på Stureplan. Där blir det istället lite för mycket " här kommer alla känslorna på en å samma gång".

Fast å andra sidan behöver ju allt inte vara svart eller vitt här i livet. Det finns en gråzon. Det är precis som att man kan tycka att Lisa Millberg verkar ha avskyvärd karaktär fast The Concretes gör sjukligt jävla bra musik.

Sayonara!

CR på stans stora barguide

Såhär lagom till helgen bjuder vår vän Chefredaktören oss äntligen på den efterlängtade barguiden. Den här kvinnan vet vad hon snackar om. Lite på hennes omdöme! Varsågoda!


Annakhan
Klientel : Softa och lugna äldre människor som jobbar med musik eller bor i området. Dom flesta här tror att dom är någon eller något. Mycket singla män.

Raggningspotential : 85 % män. Bra, om man redan inte känner dom som är där. Speciellt bra om man vill ha lite äldre killar.

Slutkommentar: Schysstaste bartendrarna. Men har du bråttom att hälla i dig och dra snabbt ska du gå nån annanstanns. Dom är inte snabba här. Mao: inget för stressade människor. Annakhan är som att sitta i vardagsrummet hemma hos någon.

Betyg: 4/5


Cadierbaren
klientel: 40 + kostymgubbar och rika kärringar.

Raggningspotential : Vill du bli utstirrad av gubbar i kostym ska du gå hit. Raggpotten är lika med noll.

Slutkommentar: Ta på dig din balklänning och gå och sätt dig där i 2 h och lyssna på piano. Gillar du inte pianomusik ska du inte gå hit. Och inte heller om du vill prata högt. Fett bra dejtställe, det finns ingen du känner där.

Betyg: iom deras dyra drinkpriser men bra inredning 3/5


Centro
klientel: Gott å blandat beroende på vilken dag du går hit. Allt från hiphopkillar på vardagarna till Rodeosnubbar på lördagarna. Mycket krogmänniskor.

Raggpotential: Där kan man alltid ragga. Men se till att inte ragga på ditt raggs kompis. Eller på din kompis kompis. Eller på ditt kompis ragg. Alla känner alla där.

Slutkommentar: Fett bra mode (=stämning). Gillar inredningen och baren. Ett snäpp bättre än East fritidsgårdmässigt. Passa på och gå förbi och checka moden innan det blir för populärt. Vardagarna är bäst.

Betyg: 3/5


Clarion
Klientel: Äldre musikmänniskor blandat med kostymsnubbar. Ingen under 25 om dom inte har falskleg.

Raggningspotential: Jävligt liten. Jag har aldrig försökt ragga där eftersom folk är så stela.

Slutkommentar: Kall inredning. Bra ställe att dra till med en vän om du har seriöst snack att ta upp och ni ändå inte har några förväntningar på kvällen. Mycket bra om ni inte vill se yngre människor.

Betyg: 3/5


Crazy Horse
Klientel: Alla skitmänniskor du kan tänka dig hänger här. Allt från Machmood till Urban.

Raggningspotential: Du får fett med ragg beroende på om du vill gå hem med en Achmed eller med Per-Olof från Täby som är 17 och har kommit in med falsk leg.

Slutkommentar: Bra och gå till om du vill hetsdricka sjukt billigt. Annars är det enda positiva rökrummet. Resten är skit. Är du fattig kan du komma hit annars har du ingenting att göra här.

Betyg: 1/5 och det är för den billiga ölen.


East
klientel: Här känner man verkligen allt å alla. Alla typer i hela stockholm finns samlade här. Är du mobbad nån dag och ingen vill gå ut med dig kan du alltid gå hit själv.

Raggpot: Stor. Alla raggar på allt å alla där. Människor som du inte sett på flera år kan dyka upp. Allt från din barndomskärlek till ditt senaste ragg.

Slutkommentar: Fritidsgård med skön uteservering. Hemmaplan.

Betyg: 3/5


Judit och Bertil
Klientel: Avslappnade södermänniskor. Blandade åldrar. Allt från 65-åriga tanter som dricker ett glas vitt till 25-åringar som dricker bärs.

Raggpot: Stor mellan 00-01. Annars nej. För litet och folk känner varandra för bra.

Slutkommentar: trevligaste personalen nånsin. Fett bra vibe. Fett bra musik.

Betyg: 4/5


Ljunggrens
Klientel: Människor inom tullarna. 25 +. Jobbar inom media, restaurang sånt skit. Och en del wannabeemänniskor som vill vara coola.

Raggningspotential: Finns alltid nåt. Hög bjudfaktor.

Slutkommentar: Soft ställe.

Betyg: 4/5


Marie Laveau
Klientel: Beror på vilken dag och vad som händer där. Från kostymnissar till sunknissar. 20-40 år. Beror på evenemang oftast.

Raggningspotential: Beror fett på mode. Som sagt handlar det om vad som händer för kvällen. Från 0-100.

Slutkommentar: Gå inte dit om du inte vet vad som händer. Det är mer ett check-mode ställe.

Betyg: 2/5


Riche
Klientel: Fashion, artist och företagsvarning. Du kan hitta allt från din mamma till en känd artist där. 25 +. Stora baren är lite down-low. Lilla baren är mer för att mingla och trängas.

Raggningspotential: Fett hög. Om du inte är så jävla kräsen har du verkligen marknad där.

Slutkommentar: jävligt soft att hänga där under korta perioder. Men man måste pausa från Riche då och då. Just nu är det fett keff känsla över stället.

Betyg: 3/5


Vassa Eggen
Klientel: Alla som hänger på stureplan som vill ta det lugnt. Räkna aldrig med nåt drag. Olika åldrar.

Raggningspotential: Nada.

Slutkommentar: In och ut.

Betyg: 1/5

Fredag igen

Appropå ingenting. Måste säga att den där Shadis verk verkligen är min kopp thé när det kommer till konst. Otroligt starka bilder. Fast det är okomplicerat och pang-rakt-på utan något jävla jidder med utrymme för 1000 långsökta diarré analyser som är helt åt skogen. Hans meritlista bekräftar det ännu mer. Yes.

Allmänt skitsnack

På nåt sätt känns det ganska skönt att det inte är sådär varmt ute som det var i början av veckan. För då går ju i princip hela min dag ut på att vistas ute i solen. Och då är det ju lätt hänt att man skiter i allt annat. Sen brukar det ju oftast bli en grov stress över att man m å s t e hitta på grejer när det är soligt ute. I år har jag iofs inte hamnat där (än). Men det brukar komma.

Det blir mycket spontana utgångar och allmänt lufferi på stan dessa dagar. Det är ju faktiskt precis så det ska vara. Man aldrig vad som händer. Man vet aldrig vad som händer.

Uthållighet

Jaha. Då tar vi och varvar dessa soliga dagar med sinnesrobönen och sen är det bara att kämpa på så gott det går. Precis som AA och NA och allt vad fan dom heter säger så behöver man ju inte haka upp sig på namnet "Gud". Utan det är som sagt bara att byta ut skiten mot det som passar. Och när solen är borta och sinnesrobönen känns som uttjatat crap är det förmodligen bara att lägga sig ner och dö. Men där är vi ju inte än. Så det behöver man ju inte älta i direkt.

Dagens sanning

Helt ärligt. Finns det något mer avtändande än killar som påpekar hur panka dom är hela tiden. Jag skiter väl i att du har 16 kr att leva på för resten av månaden. Det gör ju dig inte direkt mer attraktiv i mina ögon. Behåll det för dig själv. I synnerhet om du hoppas på att få omkull mig. Mofo.

Dagens länk

www.shadinyc.com

Nip & Tuck

Jag hade aldrig klarat av att ha en människa som Matt i mitt liv. Inte ens som granne. Fyfan vilken värdelös karaktär han verkar ha. Hans smart-ass kommentarer och tyck-synd-om-mig-ältande irriterar verkligen skiten ur mig.

Dom lyfter verkligen fram människans värdelösa jag i Nip Tuck. Typ det svarta och svaga inom varje individ. Självklart kopplat med libidon (dom spelade fan Yin & Yang i kvällens avsnitt!)Varenda relation dras ut till dess smutsigaste spets för att sedan så småningom repareras i takt med tiden. Jag skulle kunna dra tusen analyser om den serien. Men skit i det nu. Jag ska istället försöka få CR att avsluta sin barguide som kommer läggas upp här inom några timmar.

Under solen

Nu har mitt liv på mina föräldrars baksida börjat på allvar. Ändå sedan mitt riktiga fåfänga jag tog form, och det var vid tidig ålder kan jag meddela, har jag alltid tillbringat mina lediga dagar på deras tomt. Det perfekta sättet att umgås med sig själv. Min syster brukar iofs göra mig sällskap ibland. Så dessa dagar blir det Soft-A-Lot i solstolen och en massa promenader i skogen. Det är riktigt härligt. I förrigår upptäckte jag någon jävla svan som satt och ruvade på sina ägg vid Ulriksdals Wärdshus brygga. Det var ganska fascinerande. Så jag tvingade dit min syster idag. Hon verkade inte lika imponerad, men det var kul att hon gick med på att gå hela vägen dit. Jag älskar verkligen mitt uppväxtsområde på våren/sommaren. Jag känner mig fri här. Det har jag aldrig gjort i stan. Det enda som stör mig i det här området är vissa av mina föräldrars grannar som verkar tro att dom har tagit tillbaka Haninge hit. Det är för mycket jävla flintastek och "Perre, kan du gå upp till ICA och köpa cigg"-skrik-konversationer över dom. Det ekar över hela gården så det blir svårt att inte missa när man ligger på baksidan och jobbar på solbrännan. Nej, nu är det Nip Tuck på teve. So long!

På en av lördagens hemmafester

- Men heeej! Gud det var ett tag sen...hur är läget med dig?

- Heeej! Jo tack det är bra. Jag har fått gonorré!

- Ehm..jaha! Haha...okej...

- Haha ja...jag tycker det är skitkul! Hahahha vet du vad!!! Jag tror det är den där X som har gett mig det...

- Jaha...honom brukar jag se på Spy Bar...

- Hahaha! Jaha okej! Men då kan du hälsa honom det.

- Nja, jag vet inte om det är min grej att lägga mig i alltså...

- Hahaha grejen är den att jag tycker att det här är så kul! Det här är typ det mest spännande som har hänt i mitt liv de senaste veckorna!!!

- Hahaha okej...där ser man..alltid nåt...

Gårdagens kommentar

- Ni är i den där åldern då det viktiga för er är hur bra eller tråkig er kväll kan bli. Det gör inte jag. Jag har passerat det där. Jag har lärt mig att lägga mig där mittemellan. Det blir sällan speciellt bra eller dåligt. Jag går på det jag redan känner till. Jag har haft samma älskarinna i 10 år. I min ålder har man inga förväntningar längre.


Sa mannen från mitt hemkvarter som jag har hejat på sen jag var 17. Han kallar mig för "Trollet". Jag har ingen aning om vad han heter. Jag vet bara att han är runt 45, dricker lite för mycket och för ofta och att vi alltid pratar med varandra när vi är fulla och låtsas att vi inte ser varandra när vi är nyktra. Och det intressanta är att vi alltid stöter på varandra på konstiga platser och tider. Typ som igår kväll i Hornstull. Vad fan gjorde han där liksom? Veckan innan var det i Sundbyberg mitt på ljusa dan. Och veckan innan det var det på Östermalmstorg. Hursomhelst slutar det alltid med att vi glider in på ämnen som....livet. Kanske inte så otippat...

TV4 morgon

Det är inte ofta jag kollar på TV4 morgon nuförtiden. Jag sover oftast då. Men varje gång jag av någon anledning gör det slår tanken mig alltid senare på eftermiddagen att det är jävligt svårt att komma ihåg vad man egentligen såg tidigare på morgonen. Jag minns endast små fragment hit och dit vilket oftast brukar sluta med att jag får för mig att jag har drömt allt. Som med den där gamla maskerade 70-åriga kärringen som hade kallat nån svartskalle för svartskalle i nyhetsmorgon i lördags. Visst var det ingen dröm!? Visst hade hon maskerat sig i något som liknande någon hysterisk jävla laboratoriedräkt i tingsrätten!? Och visst slog hon med sin väska in i kameran? Haha, ja det tror jag fan att hon gjorde. Jag minns att jag skrattade åt det fast klockan var typ 09.00 på morgonen och jag var fruktansvärt bakis samtidigt som Fröken Nazanin låg som ett däckat fyllesvin i min säng.

Imorse kollade jag på TV4 morgon igen. Självklart hade jag en mycket bra anledning till att ha ställt kl. på 08.30 annars skulle det förmodligen aldrig ha skett. Två grejer minns jag.

Det första är Louise Hallin som dom tar in som psykoterapeut. Hon är ju fortfarande ganska hysterisk. På gränsen till otrevlig mot dom stackars idioterna som ringer in och inte klarar av hålla sig till ämnet eller har svårt fatta att dom måste lägga på luren eftersom det är direktsändning och ont om tid. Den kvinnan var lite som en förebild för mig för något år sedan. Jag vet inte om hon är det längre. Aja, hursomhelst...det andra jag minns är.....Rafaela Edholm. Visst heter hon så? Nyhetsankaren? Hon är ju en riktig "pudding" den där Rafaela. Men vem är hon? Var kom hon ifrån? Vad hade hon ätit? Hon syns aldrig på några mingelbilder. Snygg är hon i alla fall.

Nej, nu får det vara nog med mer BS.

Hej så länge!

Semester!

Bättre väder. Härligare tider. Våroutfits. Optimism. Och. Så. Vidare................


Dagarna rullar på med större vilja präglat av sjukt mycket härligt slackande och kompishäng. Nu har jag kommit till den fasen då det känns så otroligt skönt att inte göra ett skit. Jag har varken någon ångest eller oro längre. Rastlösheten tynade bort med snön. Därför njuter jag av mitt "förlängda sommarlov" som har pågått sen i augusti förra året. Jag lökar utav bara helvete. Medan ni andra sliter arslet av er i skolan eller på era arbetsplatser tar jag det lilla lugna genom att rutinmässigt gå upp runt 11-12 varje dag, sätta mig framför datorn och kolla mailen och mitt myspacekonto, lyssna på lite ny musik, chatta med vänner på msn, prata lite i telefon, laga mat, planera vad jag ska göra under kvällen, kolla vad jag ska ha på mig, hänga lite mer på myspace och MSN, säga "hejdå, nej jag har ingen aning om när jag kommer hem" till min undrande mor och umgås med vänner på stan eller hemma hos någon. Om jag är bakis stannar jag hemma. Det är riktigt soft. Snart måste jag såklart ta upp studierna, fixa ett deltidsjobb, styra upp en ordentlig lägenhet och sånt. Men det kan vänta några veckor till. För nu kan jag äntligen njuta av mitt liv.