Adjö Lydmar

Satt och tjuvläste i tidningen som snubben bredvid mig på tåget läste. Att dom ska lägga ner Lydmar! Herregud! Den här stan blir bara sämre och sämre. Kulturkatastrof hade någon skrivit i kommentarrutan till artikeln. Absolut, säger jag. Men inte bara det. Jag har så många fina minnen från Lydmar. Ett ställe där jag både har skrattat, gråtit, bråkat och försonats på, med människor som har betytt mycket för mig. Det bästa stället i stan när man vill ha ett one-to-one möte över ett glas rött. Och det ska dom också ta ifrån en. Mest kommer jag att sakna den där internationella känslan som får en att känna sig som en bättre och värdigare människa. Fyfan. Vad kommer härnäst? "East blir det nya biblioteket på Stureplan"?

Om den där Ingmari tar hit Anthony Hamilton innan Lydmar begravs kanske jag kan smälta det här lite bättre. Och gå ur det här traumat som en segrare. Tills dess kommer jag att hänga sönder stället.