Ibland tycker jag att det är otroligt intressant att kolla med folk vad dom har för mål i sina liv? Vad strävar dom efter och hur har dom tänkt att gå tillväga för att nå dessa mål? Men efter ett tag inser jag att någon annans drömmar har förvandlats till facit och mina framtidsvisioner har blivit lika med skit. Detta endast för att personen i fråga förmodligen har planer på att bli framgångsrikare än vad jag hade tänkt mig att bli. Den känslan har en väldigt stressande effekt för min mage. Helt plötsligt värderas mitt intervjuvoffer till
mycket och jag till
lagom. Och i de situationerna hatar jag att vara lagom. Senare, normalt sett efter några minuter, blir jag påminnd om att jag har gjort vissa val i mitt liv för att de faktiskt passar just mig som person. Jag blir påminnd om att mina individuella behov skiljer sig från andras, precis som deras behov skiljer sig från mina. Och då kan jag känna mig lugn igen.
Det kommer alltid att finnas någon som är smartare, duktigare eller snyggare än vad du är. Och framförallt rikare. Så är det och om du inte kan acceptera det kommer du i ditt liv att få det rakt i ansiktet på ett eller annat sätt. Vilket självklart resulterar i problem för dig som person.
Att tro att någon annan har ett bättre liv än vad du har är inget annat än inbillning. Du har ju
valt att leva som du gör utefter det som är viktigt för just dig. Att andra människor kan betraktas som lyckligare än vad du är kan bero på att dem
1) Fejkar. Skrapa lite på ytan så hittar du ett och annat.
2) Inte är lika keffa som du är eftersom dom har lägre krav och därmed kan njuta mer av saker än vad din statuskåta hjärna tillåter dig att göra.
Idealbilder är bra som inspiration. Men när dom tar över hela ens liv har det gått alldeles för långt. Så långt att man förmodligen har förlorat sig själv på vägen i strävan efter att matcha idealet. Ibland kan det räcka med att vara lagom. Annars kan
konsekvenserna skapa större distans mellan dig och dina visioner, än vad du någonsin hade kunnat föreställa dig...